Om flykt och solidaritet

För några veckor sedan träffade jag en kille som berättade delar av sin historia för mig. Han kom från den fundamentalistiska diktaturen Iran där han hade levt med sin familj, studerat och tillsammans med sin pappa arbetat aktivt för demokrati. I samband med en demonstration utanför universitetet i Teheran blir han svårt misshandlad och den överhängande hotbilden mot familjen tvingade fram ett beslut om att lämna landet. 

Det är inte lätt att fly. In i Europa är det näst intill omöjligt utan att ta hjälp av flyktingsmugglare. Det kostar pengar och familjen hade till en början bara råd att skicka en familjemedlem. 19 år gammal fick denne iranske kille  lägga sig i en lastbil och hoppas att han skulle komma fram till Europa och att hans familj, fortfarande i Iran, skulle hinna få ihop pengar innan de utsattes för  övergrepp. Efter en smutsig och hungrig resa kom killen fram. Det gjorde även hans familj, efter att de sålt huset och fått rådet att ta hjälp av en flyktingsmugglare. 

Idag råder väpnad konflikt i Somalia, delar av Irak och Afghanistan är ur säkerhetssynpunkt omöjliga att leva ett humant liv i. Människor i dessa delar av världen flyr våld och krig, den iranske killen och hans familj flydde politiskt förtryck. Vi måste ställa oss frågan vilken roll vi vill ha i mottagandet av dessa människor. Sverigedemokraternas bidrag till förslagslådan är att hjälpa flyktingar i krisområdenas närhet och lösa konflikterna, för att förhindra en massinvandring till Sverige (Invandringspolitiskt program, antaget 19/5-07).  Lösningar på konflikter i odemokratiska, korrupta länder är ingenting som paritet presenterat. Inte heller verkar partiet medvetet om att  den övergripande majoriteten flyktingar i dagsläget flyr till sina närområden. Endast en bråkdel av flyktingarna lyckas ta sig ända till Norden; en massinvandring av flyktingar till Sverige existerar alltså inte.

Men, det är inte det viktiga i frågan. Kontentan i Sverigedemokraternas förslag är; i krissituationer där människor omöjligt kan leva, är ändå svenskarnas intresse av att inte påverkas, det som väger tyngst. Denna fullständigt osolidariska syn är Sverigedemokraternas värdegrund och det är någonting vi måste komma ihåg.

Jenny Bedin, Upptakt

Partier - ta tag i integrationsproblemen innan SD gör det.

Vi kan i dagens Metro läsa att samtliga 7 partier tar avstånd från samarbete med SD – Det är härligt med en så enad front, men vilket budskap sänder det till väljarna? – Vad händer med integrationsfrågan och invandringspolitiken?

http://www.metro.se/2009/10/21/5215/riksdagspartierna-enade-mot-sd/

Jag diskuterade igår med en av Sverigedemokraternas sympatisör om varför han valt att rösta på SD i de senaste 2 valen. Han klargör att han inte ville bli missförstådd som rasist. Han sympatiserade inte med SD:s främlingsfientliga åsikter och var noga med att poängtera det, men han vill se en förändring i samhället. Genom att rösta på SD även i nästa val önskar han att riksdagspartierna vaknar till liv och ”börjar använda skallen”. Det är inte hållbart att integrationen av invandrare sker under så dåliga omständigheter som idag.

Jag håller fullständigt med min samtalspartner i att integrationspolitiken har gått åt skogen och att detta nu är vad som måste prioriteras inför nästa val! Även om jag absolut inte sympatiserar med SD’s tillvägagångssätt att lösa frågan, så är det givet att det leder till publicitet och ett ökat väljarantal, eftersom de är det enda partiet som tar upp frågan.


Det är en fröjd att se partierna enade mot SD, men räcker det inte. Riksdagspartierna måste ut och visa väljarna att de tar den bristande integrationen på allvar och lova en bättre efter nästkommande val, oavsett vinnande block. Det är möjligen så man vinner över sympatisören jag pratade med och många med honom.



Erica Nilsson
Upptakt

Ta debatten mot Kejsaren i sina nya kläder

Vi begår ett misstag i repris. Inför riksdagsvalet 2006 pågick en het diskussion om huruvida man skulle ta debatten mot Sverigedemokraterna eller inte. Kanske var vi osäkra på vad konsekvenserna skulle bli, att debatten skulle ”förloras” och därmed bidra till ett ökat antal väljare för partiet. Oavsett vad, vi tog inte debatten och resultatet blev därefter. Partiet gick från 49 till 281 mandat i landets kommuner och höjde blicken mot riksdagen. 

I SVT:s Debatt den 22: september 2009 mynnar en diskussion om annonsering ut i samma riktning; ska vi ta debatten mot Sverigedemokraterna? Pinsamt nog sitter Jimmie Åkesson själv med i publiken och tillfrågas om han tycker att de etablerade partierna ska ta debatten mot dem. Mediers och politikers debatt om att "ta debatten" har nått sin smärtgräns. Man ger SD precis samma mediala utrymme, men utan att diskutera sakfrågorna. Utöver det strider kommunalpolitiker dagligen i de 144 kommuner som partiet finns representerat, mot att den universala lösningen skulle vara att göra Sverige homogent. Ändå klamrar sig vissa tvångsmässigt kvar vid den inaktuella frågeställningen. 

GP:s Daniel Levin och stadsvetaren Henrik Oscarsson tar upp ett alternativt sätt till debatt,  att låta riksdagspartierna lägga fram argument utan SD på arenan. Ingenting vore, enligt mig, mer önskvärt än att se ett blocköverskridande samarbete där man tar fram en gemensam strategi för för att stoppa främlingsfientliga partier. Men att tro att debatten om Sverigedemokraterna vinns med partiet inlåst i garderoben, har av erfarenhet visat sig vara idiotiskt med tanke på föregående val. Ju mer jag hör partiet tala desto mer övertygad blir jag om mitt motstånd!

Ta debatten, läs partiet handlings- och principprogram, möt politikerna personligen och ställ frågor om hur de konkret tänker att deras politik ska fungera. Vi vet att det är skrämmande naket under det nya tyget av fridlysta blommor. Därför vet vi också att vi kommer hålla rasistiska partier utanför riksdagen om vi pekar och ropar ut deras rätta jag tillräckligt mycket.

Jenny Bedin
Upptakt

Det är nu det gäller

Idén till föreningen Upptakt kom redan hösten 2008, när några studenter vid Göteborgs universitet diskuterade integration. Debatten föddes i en frustration över politikers handfallenhet inför den stora segregering vi själva kan se dagligen i samhället.

Det finns många exempel på segregation och diskriminering i Sverige. Det är ett faktum att invandrare och etniska svenskar sällan möts i det dagliga livet; vi i lever i samma stad, men vi bor i olika områden. Parallellt med denna utveckling ser vi främlingsfientligheten i samhället växa. Vi känner att det behövs en debatt för att motverka dessa krafter och få till en förändring. Sverige befinner sig i upptakten till ett riksdagsval, och det är en reell möjlighet att sverigedemokrater sätter sig tillrätta i plenisalen den 20 september 2010. Partiet skulle då vara med och utforma Sveriges framtida politik. Vad gäller integration, skulle detta betyda ett enormt bakslag och ett kliv tillbaka mot en föråldrad assimilationspolitik.

Vi måste börja diskutera integration på allvar; i media, på skolor och med varandra - för att se till att debatten och politiken i framtiden inte drivs av främlingsfientliga partier.

Det är nu det gäller. Vad vill du ha? Återgång till assimilation, eller Upptakt till integration?