Samhällsorientering: Nyckeln till integration?

Regeringen tillsatte i förra veckan en utredning om samhällsorientering för nyanlända invandrare. Den särskilde utredaren, professor Erik Amnå vid Örebro Universitet ska under våren 2010 lämna förslag på mål, innehåll, omfattning och form för samhällsorienteringen. Bakgrunden till uppdraget är regeringens förslag till en ny lag om etableringsinsater för nyanlända invandrare. Lagen innebär bland annat att varje kommun blir skyldig att erbjuda samhällsorientering till flyktingar, skyddsbehövande med uppehållstillstånd och anhöriga till dessa i åldern 20 till 64 år samt flyktingar i åldern 18-19 år om dessa saknar föräldrar i Sverige.


Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni betonar att integration handlar om mer än egenförsörjning och språkkunskaper; att det också handlar också om att känna delaktighet och samhörighet. Sabuni menar att syftet med samhällsorienteringen är att den ska förmedla vikten av grundläggande värden som demokrati, jämställdhet och alla människors lika värde. Ministern anser att det är viktigt att nyanlända får kunskap och möjlighet att reflektera över vad det innebär att leva i det svenska samhället och att samhällsorienteringen ska ge tydlig information om den enskildes rättigheter och skyldigheter.

Integration kan enligt nationalencyklopedien definieras som en process som leder till att skilda enheter förenas. En relevant och svårbesvarad fråga är vad som skapar förutsättningar för att skilda enheter, i detta fall invandrare och etniska svenskar, ska förenas. Regeringen menar att egenförsörjning, språkkunskaper och samhällsorientering är tre viktiga komponenter för att skapa integration. Jag instämmer i detta och ställer mig därför positiv till förslaget om att erbjuda samhällsorientering för nyanlända invandrare. Jag anser att det är viktigt att människor som har ett förflutet i länder där grundläggande värden och mänskliga rättigheter inte respekteras får kunskap om hur vi i Sverige beaktar dessa värden och rättigheter. Det är en pusselbit för att skapa en värdegrund som är gemensam för alla människor som lever i Sverige.

Samtidigt anser jag att det saknas en viktig aspekt i regeringens integrationspolitik; nämligen hur vi skapar möten mellan invandrare och etniska svenskar.

Integration skapas inte genom att nyanlända invandrare kan försörja sig själva, att invandrare lär sig svenska eller får kunskaper om det svenska samhället. Detta utgör endast en grund för integrationsarbetet. För att integration ska skapas krävs enligt min mening att även etniska svenskar gör en insats. Så länge etniska svenskar väljer att genom attityder och handlingar stänga ute invandrare spelar det ingen roll hur mycket en nyanländ invandrare anstränger sig. Jag menar att etniska svenskar bör visa öppenhet och förståelse för sina medmänniskor och våga ta kontakt med människor med annan kulturell bakgrund. Vi måste mötas – som människor. Först när vi vågar möta och se varandra skapas förståelse och respekt. Först då kan vi alla, oavsett ursprung, se våra likheter snarare än olikheter. Först då kan två enheter förenas och bli en. Först då skapas integration.

Sandra Qvarnstöm, Upptakt